2015 på en Planka

För ett år sedan idag var jag trött. Jag bodde i Lissabon och hade lagat Julmat till 26 personer.

Jag var stressad och hade hållt på i veckor med maten till mina kamrater.

Så jag bestämde mig för en lugn nyår och slippa allt vad jakt på den perfekta kvällen hette.

Så vi var 6 personer som tog oss till en avlägsen par i ungefär 10 plus iförda onesies och bestyckade med korv på glasburk, lite björkved och tändvätska.

 

Så vi grillade korv och satt och sunkade oss. Perfekt.

 

Då kom idén.

Idén som gav mig det bästa året i mitt liv…. och det värsta.

Skateboard runt Jorden.

Jag skaffade mig sponsorer och pitchade en helt galen idé. Ingen trodde väl riktigt att jag skulle klara det och om jag ska vara ärlig så trodde inte 11665880_435941179912002_336078149_ojag det heller.

Handgjorda miljövänliga brädor från våra svenska stolthet Urskog. Hjul från North Best Co. som också är svenskt, tv spons från Fuel TV och massa annat smått och gott.

 

Sen började experterna klaga på att jag hade fel utrustning, för hög bräda och ett omöjligt uppdrag framför mig.

Min känsla kring allt var mer eller mindre ett långfinger i min tanke till dem för jag gjorde det inte för dem, jag gjorde det för mig.

 

Nu kan man tycka att om jag gjorde det bara för mig varför sökta jag då så mycket uppmärksamhet kring det?

Jo jag ville inspirera andra. Jag vill få andra att förstå att det är inte alls så svårt att förändras och att förändra som vi gärna vill tro och som folk säger att det är.

 

People Don’t Change!

Det är vad de säger till oss och det är klart att folk i mindre utsträckning förändrar sig om de aldrig försöker för vi matas med att vi inte kan.

 

Folk röstar inte längre för de tycker inte det är någon mening och folk ber inte till Gud för att de inte får några mirakel.

 


11908240_455463194626467_1265124976_nJag medger att jag inte röstar. Min åsikt är att det är meningslöst då politikerna för samma kapitalistiska agenda ändå.

 

Visste du att våra flyktingar kostar upp till 4000:- per dag då ett privat företag sitter och tjänar guld på den stundande flyktingkrisen.

Jag kostar inte 4000:- per dygn, det gör troligen inte du heller och flyktingen får knappast se de pengarna utan de går till någon rik-, tunnhårig tjockis som flyttar de pengarna till sin dansbandsstudio i något skattebefriat land.

Ingen av våra politiker gör något åt detta. Varför? Ja det kan man fråga sig. Varför betala 4000:- när det hade räckt med några hundralappar under skattebetalarnas egna regi.

 

Nog om det nu ska vi prata om Gud istället.

 

Sören Kierkegaard sa (och jag väljer det engelska översättningen här då du ändå inte kommer förstå Gammeldanska och det låter bättre på Engelska än på Svenska); Prayer does not change God. But it will change he who prays.

 

Så Vad menade Sören den gamle räven med det?

Jo att när vi ber så flyttar vi våra undermedvetanden fokus till det vi vill ha och på så sätt jobbar både det undermedvetna och det medvetna mot samma mål, precis som ett Mantra.

 

Så genom bön, ett hat mot våra politiker, stenvilja och floder av kroppsvätskor så tog jag mig tillslut (efter många omkalkuleringar) 5200km (det låter häftigare än 520 mil).

 

Dagen jag började så var jag sen till mötesplatsen där ett TV-Team mötte upp mig.

Efter intervjun så gav vi oss av (vi var 2 i början) på knaggliga vägar i Portugal.

 

11293283_423972354442218_1411830850_o Europas västligaste punkt var utgångspunkten. Det var en perfekt dag, mulen men utan regn. 10h senare var vi i Lissabon igen och övernattade i min lägenhet med mina rumskamrater. Dagen efter gav vi oss av.

 

Många dagar och ett väldigt lugnt tempo var det tills dag 4 då jag åker ner för en ganska brant backe för jag tröttnade på det lugna tempot och då min vän precis börjat skejta så tog vi det väldigt väldigt lugnt med honom..

 

men nu försvinner all pedagogik ur min skalle och jag säger “I’m gonna take this hill becuase I kinda want to have some fun”. jag flyger ner för backen med en väldigt trafik bredvid mig, ag bromsar in i mitten då väglaget blir som vi sa “unskateble”.

 

Efter ser Jag Iain komma i full fart bakom mig i högre takt än jag kom och grejen är.. Han har inte lärt sig att bromsa. Han flyger av brädan det är blod överallt och han svär (han är Skotte).

 

Då kommer en kille på motorcykel och stannar och säger “You’re not very good at skating are you?”, så Iain kontrar “That’s kinda fucking obvious isn’t it”.

 

Svårt stugad fot och svarta sår blev resultatet och 50 mil på cykel för Iain.

Utanför Malaga och 100 mil senare var jag utan sällskap och fortsatte själv.11863281_390327971166612_5409004501506891764_n

Jag mötte en tjej som berättade om en hippy strand. efter 1h vandring genom Europas enda öken så kom jag fram, stenhusen som invånarna byggt själv och när jag rundade en liten klippa såg jag en oas där en färskvattenkälla sköt ut genom berget och träd och buskar växte där. Friden var total. Där stannade jag i 2 dagar och vilade upp mig.

 

Jag fortsatte mot barcelona och vidare norrut mot den franska riviäran. Frankrike gick fort, susande förbi vingårdar och jag sköt mig fram ungefär 10 mil per dagen vid detta tillfälle.

 

Människorna jag träffade och deras livshistorier har varit fantastiskt och lärt mig hur fantastiskt tacksam man ska vara för att just jag har haft det så sjukt bra. Det är något alla påpekat och man håller ju med. Men förstår och kännde det i hjärtat gjorde jag först efter att ha sett missären i ansiktet.

 

Faktum är att jag inte tyckte att det var jätte jobbigt att sova i tält eller under stjärnorna. Friheten det gav mig var total.

 

Frankrike var intressant och jag lärde mig att de tog mindre hänsyn i trafiken när jag kom puttandes på min 30 kg tunga packning på min handgjorda longboard.

 

Väl genom Frankrike kom jag till Italien där jag för första gången lämnade kusten på riktigt och hur lost blir man inte då?

 

Jag måste åkt mil och mil i fel riktning i tröttheten men jag fick se en massa iaf. Efter Genoa så var det rakt österutsom gällde men det blev cirklar och någon form av vågliknande sträcka jag skejtade.

 

Tillslut kom jag fram till den slovenska gränsen och sen genom Alperna till Österrike.. I Villach gav jag upp och skejta då mina blåsor hade blåsor 11872301_452184928287627_3548206247719920554_ooch Österrike i sig var en avstickare för 1 veckas semester… och en dusch. Så där tog jag bussen till Tyrol där jag mötte upp en vän med hennes barn.

 

Jag åkte med dem till Tyskland och Augsburg och därifrån tog jag en buss till Milano och fortsatte att skejta tigen.

 

Utanför Pisa hände det som inte fick hända.

Denna dag hade jag för första gången sen Portugal tagit på mig hjälmen av någon anledning.

Jag hör hen komma, jag hör motorljudet och lägger mig några centimeter till ut i väggrenen.

PANG!

Jag ser min longboard flyga fram under benen på mig. sen minns jag bara att jag vaknade upp i diket av en burn out av den vita bilen.

 

Blod sipprar ut ur ett sår på vänster armen och när jag reser mig för att samla mig så sjunker jag ihop, benen bär inte.

 

Efter vad som kändes som en evighet klockan halv sex på morgonen på en öde väg ute på den Italienska landsbygden

 

3000 € i sjukhuskostnader senare (hela historien kommer senare i bloggen och då får ni reda på varför) så hamnade jag på Malta där jag i min panik valde att flytta till Tyskland.

JoaNi förstår efter olyckan såg jag sprickan i hjälmen som räddade mitt liv. Paniken av att vara så nära att dö gjorde att jag sökte omedelbar trygghet. Jag kunde inte fortsätta skejta, jag kunde inte det var omöjligt så mycket skader hade jag, men valet var mellan att ta upp ett förhållande med en 3 barns mor i tyskland som var 15 år äldre än mig eller åka hem till Sverige.

 

Så vad väljer jag? Trygghet. Eller min definition av trygghet.

Så jag blev med ensamstående mamma och 3 plastbarn.

Så vad kan man göra öppna skateboardbutik på nätet kanske?

 

Månaderna gick och vi insåg väl att vi inte var bra för varandra alls så nu efter en ganska simple uppbrytning men en ganska hetsk efterskakning så sitter jag nu i skrivande stund i sverige.

Nyligen hemkommen och redan nya projekt som skall försöka lösas och bråkas och utmanas men framförallt UTFÖRAS.

 

2015 har varit ett sjukt häftigt år och 2016 kommer vara ännu bättre.

 

2015 lärde jag mig att jag var kapabel till så mycket mer än vad jag trodde. 2015 hittade jag mig själv på en skateboard någonstans mellan Portugal och Malta. 2016 kommer bjuda på förhoppningsvis en resa från treriksröset till smygehuk. 2016 kommer ägnas åt att göra förändringar och göra en skillnad.

 

2016 kommer varvas med sjuka äventyr och seriösa hemmakvällar med strandpromenader i månskenet..

 

TACK 2015 för att du gett mig ett nytt liv, ett nytt hopp och en ny insikt.

TACK 2015 för att du skickat rätt folk, rätt prövningar vid rätt tid.

TACK 2015 för att du lämnade porten till 2016 vid öppen.

TACK alla människor som stöttat och trott på mig,

 

Allt blir inte alltid vad man tänkt sig, men tänk vad häftigt besvikelser kan bli.

 

Tack för att du läste min nyårskrönika, och följ mig här så ska du få se vilket fantastiskt år 2016 kommer att bli för oss.
Allt handlar om hur du ser på saker och kom ihåg att när allt säger åt dig att lägga dig ner och ge upp, ja då har du bara gett 40%. Vetskapen om det har fått mig psykiskt och fysiskt starkare



About

Det är alltid svårt att skriva om sig själv utan att definiera sig själv. Jag försöker att bli en bättre människa och leva ett roligare liv. Detta är en berättelse om en Man i sina bästa år, med dyslexi och troligen ADHD, men det viktigaste är hans äventyrslusta och förmåga att se det vackra i allt.. Från Soffpotatis till Äventyrare.


'2015 på en Planka' has no comments

Be the first to comment this post!

Would you like to share your thoughts?

Your email address will not be published.

Attitude4Life.com © BEIMARKeting AB * info@attitude4life.com