Att vara offentlig person

Skärmavbild 2015-09-24 kl. 02.28.47

Det är en märklig titel kanske. Är inte alla mer eller mindre offentliga? Jo, jo kanske är vi alla det på sätt och vis. Du kan anse dig vara offentlig med din öppna instagram eller din helt öppna blogg du skriver i som “alla kan läsa”, men det är annorlunda att vara offentlig person i min sits. Alltså den jag är. Jag ska försöka förklara lite om det tänkte jag..

Jag valde att vara öppen med mina inlägg för kanske tre år sedan eller mer. Jag minns inte så mycket av mig som privatperson på Facebook på rak arm, men när jag bläddrat igenom mina år, så inser jag att valet att vara offentlig var helt rätt för mig. Inte för att jag vill ha uppmärksamheten – utan för att jag hanterar internet bättre som offentlig person. Märkligt? Jag kan förklara.

Jag tänker på allt jag skriver. Ja, eller det mesta. Jag tänker på hur jag formulerar mig, hur jag skriver om t.e.x. känslor och andra saker som berör mig. Jag kan korrläsa ett inlägg i två dygn innan det postas. Vissa skriver jag bara rakt upp och ner, andra tar dagar att få ihop. Poängen är att allt jag skriver finns det omtanke bakom. Jag skulle t.e.x. aldrig kunna skriva om sex öppet någonstans av anledningen att jag delvis har självrespekt (oh shit) och delvis har respekt för min pojkväns begär att inte alltid vilja synas överallt.

Jag är dålig på att vara en privatperson för att jag är frispråklig och lite klumpig just privat. Jag kan kasta ur mig i och för sig väldigt roliga saker, men de kan vara för vulgo för internet. Att skriva ett inlägg som är genomtänkt kanske var 10:e dag eller ännu mer sällan är bättre för mig. Även om jag självklart blir personlig och visar mycket av just min personlighet i mina inlägg, så gör jag inte bort mig.

Jag har aldrig tyckt om oönskad uppmärksamhet. Aldrig. Jag gillar inte ens när man sjunger högt på min födelsedag, haha! Att bli outad i offentliga rummet är bland det värsta jag vet. Man ska alltså aldrig starta drama bland folk. Aldrig. Jag får panik.

Men den jag väljer på internet har jag alltid tyckt om. Jag har alltid gillat att få andra att tänka till eller må bra. Eller både och kanske. Jag gillar att stå upp för rättvisa, att ge folk en stark bild av mig och ja.. nej, jag gillar allt med det.

När min pojkvän valde att gå ut med att vi var tillsammans (när jag ändå delvis vet hans historia och delvis känner honom jävligt bra), så blev jag mer smickrad än jag blivit på flera år. Jag begärde ALDRIG att han skulle outa det och att han gjorde det var helt otroligt. Det fick mig att känna att han inte skämdes över mig – tvärtom. Och  har han sagt ganska många gånger att han tycker att jag är cool. Idag sa han till och med att han kände sig ball med mig. Mitt hjärta ville typ skrika “MEN HALLÅ, DET ÄR DU SOM ÄR COOL”, men jag var för ball för det. Nej, jag bara driver, hahaha!

– Jag ska ärligt säga att människor som kan förändras och formas är de bästa. Han är verkligen inte huggen i sten. Vad fan, snubben tittar på Bonde söker fru med mig och kysser min panna? Tror ni man dör eller??

Jag är också väldigt tacksam som har nära vänner som liksom orkar att jag är offentlig. Dock är jag jävligt noga med vad jag publicerar. Jag frågar ALLTID om jag får lägga upp ditten eller datten. Särskilt på Facebook. I dagens läge ser över 5000 personer vad jag postar – och jag har aldrig postat en bild på mig i underkläder eller dyl. Aldrig. Jag har följare pga. fester och texter. Inte för hur jag ser ut. Det är jag lite stolt över. Jag raggar dessutom inte följare med hashtags eller sånt skräp. Det ska vara kvalité på mina inlägg. Inget skräp.

Och att INTE vara offentlig är INTE ett alternativ. Givetvis är inte allt offentligt. Jag och min kille lär aldrig lägga ut en parbild offentligt (om han inte vill det förstås) och det mesta kommer bara delas till vänner (likt vår “livshändelse” – jag valde dock att göra en egen innan av anledningen att jag helt enkelt hade respekterat om han inte ville typ gå in i ett förhållande redan nu på FB, men.. men jag kommer aldrig glömma hans fnitter i chatten. Då fattade jag att han hade gjort något.. och så var det där.. jag ihop med honom.. han ihop med mig.. så JÄVLA fint..).

Dess baksidor är dock inte alltid roliga. Idag trakasserades jag av en gubbe som skrev att jag mobbade honom och att han kände sig kränkt. Han började med att kalla mig “vita. kränkta kvinna”, haha! Så sorgligt. Han gav sig inte på HELA dagen och jag anmälde honom. Ingenting, nä INGENTING hände. SUCK. Och sånt + killar som raggar kan vara jävligt jobbigt. Faktiskt. Det är mycket sånt. Stackars pojkvän. Tur att han vet hur jävla kär jag är i honom och att jag är ärlig som fan. Men just de där trakasserierna är skitjobbiga. Jag kan liksom se hur H kan spänna blicken i något och vilja slå ner personen i fråga, haha! Det behövs dock inte för jag gillar konflikter med idioter. Inte med de jag tycker om – bara idioter. Därför passar mitt jobb mig ganska bra, haha!

Aja, det var lite om det. Nu ska jag sova tror jag. Får inget gjort nu ändå.



'Att vara offentlig person' has no comments

Be the first to comment this post!

Would you like to share your thoughts?

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Attitude4Life.com © BEIMARKeting AB * info@attitude4life.com