Barriären som blev bruten, ryggarna som blev kalla

Ibland hoppade vi tillsammans över en bro, och slogs med de demoner som petandes på vår ständiga ångest, tycktes hittat hem. Ibland åkte vi tåg, där fulla människor höll oss i handen och gav oss hopp om framtiden. De sa: “fly från era problem, så ni upptäcker nya städer”. Och snubben som passade på att ta en piss på perrongen vid nästa stopp, missade tåget hem.

Ibland lyfte vi skrot ur varandras hjärtan och pratade skönhet, skit och killar jag inte ens längre minns namnen på. Ibland vågade vi lämna regelverken, dansade hela nätter långa och sov på café Tintin. Ibland när vi hatade oss själva, med lådvinsångest och du hindrade mig från att gå hem med nån som välkomnade oss till sin soffa. Ibland vaknade vi upp på olika ställen, du i fyllecell i det stora S:et och jag av med oskulden hos bonnläpparna (vid närmare eftertanke hade det varit jävligt skönt med bara en soffa).

Vi höll alltid varandra om ryggen och övertygade varandra om att ingen skulle kunna bryta barriären.

Jag läser dina sista riktiga ord:
Barriären som blev bruten
ryggarna som blev kalla

Barriären som blev bruten
ryggarna som blev kalla

och i desperat ton, säkrade du dina livlinor

Du sa:

*låt mig falla
låt mig falla
tryggt till marken
låt mig falla
låt mig falla
trygg till marken

än idag
tuggar du den svarta barken
med de gyllene bladen
mellan fingrarna
och svaren i handen

låt mig falla
låt mig falla
trygg till marken

 

 
*Inspiration: Eddie Vedder- Long nights

 

 

 


About

Ibland blir det bra, ibland blir det jävligt dåligt.


'Barriären som blev bruten, ryggarna som blev kalla' has no comments

Be the first to comment this post!

Would you like to share your thoughts?

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Attitude4Life.com © BEIMARKeting AB * info@attitude4life.com