Dzeny – Nyårskrönika

Om du vill ha lycka i livet – vänd den ryggen…är ord jag hört från och till, från en hel del olika människor, genom åren so far. Att vilja lyckas med nåt i sitt liv, att lyckas uppfylla sina drömmar, mål, är nåt man eftersträvar, kämpar för. Varför? Jo, för att man känner, innerst inne, att man blivit satt på denna jord av en anledning, man känner att man inte passar in bland det man tycker är ”normalt”. Nej, man känner att man är skapad för nåt större. Eller? 

Efter åratal av försök, svett, tårar, försvunna nerver, tomma löften, lögner, krossade drömmar, så fortsätter man tro samma sak. Men så hamnar man i dom lägena när man till slut börjar tänka: Kanske är det bara jag som tror att jag är menad för nåt större?!

Jag har fått en gåva, men kan inte använda den. Man undrar varför…Man undrar även varför man ständigt får alla möjliga chanser till att uppfylla sin dröm, som lika snabbt tas ifrån dej. Varför blir jag ens erbjuden chanser om dom ändå inte kommer att leda nånvart? Ska jag bara ge upp och inse fakta att jag bara är menad att leva bland alla normala människor, ett normalt liv, även om jag känner mej så utanför den världen?
Yes, året har snart nått sitt slut, ännu ett kapitel av hopplösa försök till att förverkliga min alternativa verklighet. Kanske ska nämna att jag sjunger, att min dröm är att få jobba med musik 24/7, överallt, göra folk glada, inspirera, bli inspirerad..fast det är jag ju ändå hela tiden…Och visst, jag har haft mina 15 minuter, som nu ändå på nåt sätt lever vidare.

Att vara finalist i bosniska idol var en amazing grej. Hela äventyret. Jag införde nåt nytt till hemlandet gällande musik, en helt ny stil som dom inte är vana vid pga den typiska ”folkmusiken”. Jag drog in omvärldens popmusik och körde den på bosniska, ja, jag vill införa annat än folkmusik. Dom kallade mej ”Världslig men vår”. Efter albumsläppet, efter finalerna, var jag den enda, och är fortfarande den enda i min stil bland bosniska artister, iaf dom kvinnliga, finns ju knappt några kvar. Måste bara påpeka att jag inte vann idol, men jag hade flest tittarröster, så ja, publikens vinnare, vilket ju ändå är det viktigaste.

Jag pratar mycket om musik nu, men det har jag baserat mitt liv på gaaanska mycket senaste åren alltså. Helt själv. Kämpat på egen hand, utan nån som helst hjälp. Inte för att jag inte känner folk, för jag känner folk, väldigt viktigt folk, folk som har internationella karriärer, som jobbar med artister som Madonna, Rihanna, Justin Timberlake, Jessie J, Enrique…you name it. Men God forbid om nån av dom skulle hjälpa mej att få en karriär. Vad är folk rädda för liksom? Att man ska bli mer framgångsrik än vad dom är? Oh, blir så arg. Jealousy is an ugly thing. Hur som helst, för att inte dra ut på detta för mycket, ska sammafatta året:

Ja, det har varit kul, ja, jag träffade min kärlek, ja jag och familjen köpte lägenhet i kroatien, jag har nominerats till årets filantrop, ja jag har försökt att hålla ett leende på läpparna som alltid.

Men …. Lär er läsa folk, kolla in i deras ögon och se vad som döljer sej bakom allt. Ett leende är som smink, man kan dölja en HEL del, men eventually när man kommit hem, så tar man bort sminket och man ser sitt naturliga jag, som ibland endast vissa personer får se. Har inte många såna personer i mitt liv, och jag vågar heller inte släppa in dom som finns ändå. Men fråga mej ibland hur jag mår, tro inte att bara för att jag hela tiden ler, att allt är frid och fröjd med min själ. Att ge upp sin dröm, ge upp en del av sej själv, är inte en lätt grej. Det tär på ens inre, man lider inombords, själsligt. Ingen förstår, ingen kommer nånsin att förstå.  Så nu vänder jag lyckan ryggen, och skiter i att leta efter den. Jag kanske är menad att få en annan lycka istället. Who knows? Med detta sagt vill jag även lägga till att jag är tacksam för allt stöd mina föräldrar gett mej, alla uppoffringar, alla nerver dom slösat på min musik. Jag kanske inte visar det för ofta, men jag älskar er, och snälla förlåt ifall jag gjort er besvikna, för att jag inte lyckats uppnå nåt mer än vad jag gjort hittills.

Hurts me to say, men ”i’ve come this far, to just get this far”. Tacksam för att Gud gett mej chanson till att ändå ha fått uppfylla en stor del av min dröm, ska inte säga emot där, men nu gör det ännu mer ont att bara lämna allt, som jag vet är omtyckt, och efterfrågat. All I wanted was a chance! Äh, ta hand om varandra och era närmaste. Tiden vi har är för kort för att man ska vara arg hela tiden. Det är inte värt det. Allt skit som händer i världen, pga religioner och annat, får mej och vilja försvinna från denna jord, men jag vet att det goda fortfarande finns där ute. Och vi alla vet att det goda till slut ändå vinner över det onda..

Musiken är Guds sätt att visa att nåt större än oss existerar. I’ve been blessed att få vara en del av musiken. Så jag skiter i vilket, musiken kommer alltid vara min vän. Because … Music is not just what i DO – it’s who I AM!

Gott Nytt År på er och kika gärna på en av mina videos:

Och glöm inte följa mej på facebook @DzenyOfficial



About

Founder of Attitude4life and a passionated Dive Instructor/sailor and a Chef! And many more things. Just love life!


'Dzeny – Nyårskrönika' has no comments

Be the first to comment this post!

Would you like to share your thoughts?

Your email address will not be published.

Attitude4Life.com © BEIMARKeting AB * info@attitude4life.com