Jag hatar julen

Skärmavbild 2015-11-24 kl. 13.47.33

Det är tisdag och jag drömde mardröm i natt, grät hysteriskt och fick nöja mig med fyra timmars sömn. Jag drömmer i snitt kanske fem mardrömmar i veckan. De allra flesta är om exakt samma sak; min syster. Och nu när julen närmar sig, så är det mer påtagligt. Det är som att allt, hela atmosfären, påminner om henne. Hon älskade julen och brukade försöka gaska upp mig när jag gick och sparkade grus med mina alldeles för kalla sneakers utanför hennes hus. “Vad fan Eve, det är ju guld!! Käk, vin och tomtar liksom!!” sa hon och jag höll aldrig med. Ändå.. ändå.. fan, det är svårt att skriva detta, men hon kunde ändå tända ett ljus i mig fastän jag inte var helt övertygad i min attityd, så var jag ändå lite gladare.

Nej, det är sant. Jag hatar julen. Jag hade, som ni vet, lite smågnabb om det med min kille. Han älskar julafton och jag bara absolut avskyr skiten. Jag brukar ju jobba på jul och säga åt alla att ge fan i att köpa presenter till mig. Jag hatar fel presenter. Jag har skitsvårt för att få saker jag inte riktigt kopplar till. En gång gav en kille mig världens alltså fulaste present. Jag tittade på honom med uggleögon och undrade hur han tänkte. Det var väl någon “jag ska göra om dig-grej” antar jag. Jag lämnade tillbaka den, hade skitsvårt att smälta hela grejen och ville aldrig ha en present igen. Det bästa har egentligen varit när mitt senaste ex och jag fixat presenter till varandra. Vi skickade helt enkelt länkar på vad vi ville ha, köpte skiten och gav till varandra. Och vid sidan av gav vi även typ andra flamsgrejer. Men vi köpte presenter till varandra för öh.. haha.. nej, det vill jag inte ens berätta. Det var rätt mycket i alla fall.

Jag har i alla fall EXTREMT mycket ångest kring jul och presenter. Jag är alltid livrädd att någon ger mig fel saker. Jag menar det inte som att jag är bortskämd och inte nöjer mig med lite, så är det VERKLIGEN inte, men jag menar att jag kan ta JÄTTEILLA upp om jag får något jag inte riktigt kan koppla till. Det gör ont i själen typ. Jag har skitsvårt för det. Egentligen önskar jag att julen inte fanns. Att man slapp denna press när man ska ge saker till varandra. Jag är ändå den som gör världens research innan jag ger bort något.

Usch, jag mår illa av att ens skriva detta.

Men är det bara jag som känner såhär? Bara jag som vill jobba, låtsas som att det är vilken dag som helst och bara skita i pressen över presenter, Kalles jävla helvetes jul och mat? Bara jag som vill att världen ska gå från dagen innan jul direkt till juldagen?

Jag hatar jul allra särskilt nu när min syster inte finns mer. Det finns liksom ingen som tänder mitt ljus. Och det värsta är att min kille verkligen försöker få mig att gilla jul och han förstår nog inte vilket sår hela julgrejen är i mig. Det gör så jävla ont och det läker fan aldrig. Förra året jobbade jag juldagen och var mest med min fina systerson, året innan var jag i London, året innan det var jag på fest, innan det med, innan det med.. osv. Jag har försökt fly julen bäst jag kan egentligen. Det var bara för att jag skulle jobba som jag inte krökade förra julen.. och för att vara nykter med min systerson förstås. Alla kan inte dricka på julen när barn är med. Någon ska vara den vuxne som inte luktar konstigt och är för kramig liksom. Det fick vara jag. Jag uppskattade nämligen den vuxna själv när jag var barn – och det var alltid både mamma och pappa faktiskt.

Jag skulle ärligt talat behöva gå i terapi för det här med min syn på jul. Jag fattar det. Kul att tjejen som själv ska bli psykoterapeut behöver en, haha! Aja..



'Jag hatar julen' has no comments

Be the first to comment this post!

Would you like to share your thoughts?

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Attitude4Life.com © BEIMARKeting AB * info@attitude4life.com