Mitt första blogg inlägg på den här sidan,

Oj vad skrivs i ett premiär blogginlägg? Äsch jag släpper prestigen/kraven och skriver bara ur mig mina dominerade tankar här och nu, just nu i skrivande stund. Även om det är betydligt lättare att grotta ner sig och skriva om ett specifikt ämne. Att skriva är ett sätt att strukturera upp sina tankar för mig, att inte glömma bort saker och att ha koll på min vardag och mitt liv då jag har en hel del tankar och funderingar som bara pockar på uppmärksamhet att uttryckas.

Just nu har min son karate träning vilket gav ”mamma Diana” lite egen tid att samla tankar och skriva ur sig. Detta då dem på just den här karate gruppen har bestämt att föräldrarna inte är med under träningarna, då de lagt märke till att barnen lär sig bättre när föräldrarna inte är med. I slutet på Februari flyttar vi från lilla Eskilstuna där jag nu bott i 14 år till Stora Göteborg och i karategruppen han börjar där vill dem ha med föräldrarna på träningarna och vid omklädning för att motverka mobbing. Ja vad ska jag säga, jag som förälder känner att jag inte lägger någon värdering i någon av tankesätten, då jag diplomatiskt nog kan förstå båda synsätten. Men misströsta inte, jag lovar jag är ingen grå mus som inte har någon åsikt alls. Jag brinner för många sak frågor, men väljer omsorgsfullt ut mina strider 😉

Jag har däremot funderat på ämnen jag brinner för och skulle vilja skiva om; otrohet, relationer och svartsjuka kom upp. Likaså jakten på den ultimata playboyen och jakten på det ouppnåeliga. Många tjejer vill ju vara tjejen som fångar den där ultimata playern, han valde ”mig.” Varför fungerar vi människor som vi gör? Varför intresserar vi oss för de som är mer svår uppnåeligt? Varför tröttnar en del så fort jakten är över? Varför håller långa par relationer i dagens samhälle på att dö ut? Varför handlar allt om vad jag kan få ut av dig istället för att tänka vad kan jag investera i det här förhållandet? Har romantiken helt dött ut och finns ”the one.” Är det så att du i livet hittar en kärlek eller en person som du känner att denna kan ingen överträffa och måste det då vara ömsesidigt. Ibland ser jag på krogen som ett socialt ap spel där den som går hem har dragit jackpot, är vi sociala djur eller finns det något mer bakom allt? Vad är meningen med allt egentligen? Min mamma var gift med en glamour/fashion fotograf i L.A (Hollywood) och jag förundrades över hennes förmåga att fixa detta utan att känna avund av alla vackra kvinnor han omgavs utav dagligen. Men samtidigt vill åtminstone inte jag vara den där bitchen som ”trash-talkar” andra på grund utav egen osäkerhet, hur långt kommer man på det egentligen? Jo ingenstans, att snacka ner andra för att lyfta sig själv är en kortsiktig lösning, nyckeln ligger i att se på sig själv och ”reinvent yourself.” Ser du något hos någon annan som du själv vill ha? Fundera på hur du själv kan skapa det i ditt liv utan att kasta ut negativ energi på andra som egentligen bottnar i din egen skit.

Slänger upp en bild på min mamma och hennes man “fotografen.” För övrigt är det snart ihop igen…..

En annan sak jag funderande på under buss färden hem efter att ha suttit i ett abstrakt möte med ett gäng utvecklare på jobbet, var min karaktär. Jag är en klassisk ”sensations sökare” vilket ibland kan vara jättekul, men ibland ställer det då allt till det. Både problematiskt och ljuvt, how bitter sweet. Jag tackar universum att jag blev en ung mamma vid 21 års ålder för på sätt och vis undrar jag vart allt annars hade barkat iväg? Jag behövde ta ansvar över någon annan för att inte själv hamna på hal is. För 2-3 år sedan gick jag i ett 12 stegsprogram för att arbeta med min medberoende problematik jag lyckats med bedriften att åta mig. Jag är med i diverse ”medberoende grupper på facebook” idag tog jag 3 år senare tummen ur och skrev ett inlägg i en av dem och tänkte att jag delar med mig av det här i ett blogg inlägg.

” Imorse fick jag en tankeställare som jag vill dela med mig av. I programmet mot tillfrisknande får vi genom tiden lära oss att vi är den viktigaste personen i våra liv. Att tänka att du är den viktigare personen i DITT liv är bland de svåraste som finns för en medberoende. Hela ditt liv har utformats så att din styrka ligger i att ordna upp och ta ansvar för någon annan eller andra. Detta har blivit det “normala” och att sätta sig själv som prio 1 är vad vi får träna oss till, då vi är oftast som bekvämast med att hjälpa andra fast vi då i förhållande till en beroende oftast då stjälper. Den här symbiosen som vi medberoende/beroende så lätt hamnar i fast vi kämpar med att inte hamna där.

Hur som, imorse det första jag gör när jag öppnar ögonen är att ta ut hunden på kisseri och väcka sonen. Fast jag själv är en super kissnödig vandrande zombie. Hela morgon rutinen hade gått betydligt mycket lättare om jag själv kissat innan jag tänkte på alla andra. Det går dra liknelser med metaforen om hur vi räddar liv i ett flygplan som kraschar genom att först ta på oss själva syrgas masken för att sedan hjälpa våra barn. Klassiskt exempel men så sant! Det kan verka trivialt men det jag ville komma fram till är att börja med det lilla. Se till att du är den som morgon kissar först innan du rår om andra!

Rå om dig själv!”

<3

I över 11 år har jag nu arbetat inom socialt arbete inom alla neuropsykiatriska diagnoser, där något jag har lärt mig är att vara försiktig med att säga att jag förstår något, om jag faktiskt i min vildaste fantasi inte kan föreställa mig hur det är att leva utifrån den verkligheten som en person kan befinna sig i. Däremot kan jag visa humanism och sympati utan att faktiskt förstå.

 

Just ja jag startade för 2 dagar sedan min egna tarot sida på facebook ”High priestess tarot och magi.” Välkommen att kika in om du är intresserad av tarot kort och vägledning. Jag skickar även distans healing där. Kortfattat går det beskrivas med att jag omvandlar energi.

 

Min exman hade boken ”spelet.” Författad av: Neil Strauss

Den boken skulle jag vilja läsa och analysera och sedan skriva om ur en kvinnas synvinkel, eller rättare sagt min synvinkel.

Jag hade tusen andra tankar, men dem får komma nästa gång jag bjuder på ett ilägg.

 

Ha det gott där ute i Januari mörkret, som ni ser valde min son att sätta på sig solbrillor till karaten ikväll. Blir ni allt för deppade i det grå sätt på spotify i luren, i med hörlurar och lyssna……….njuuut.

Bifogar en bild på mig från imorse kissnödig, men en selfie hann hon minsann  att ta denna donnan!

 


About

Vem är jag? Svar: Jo en halvgalen äventyrslustande beteendevetare som bland annat läst magisterprogrammet i ledarskap. Jag är även en tvåbarns mamma till två söner, min 12 åriga son bor heltid med sin far och min 7 åring heltid med mig (samma pappa till båda.) Frågan brukar komma upp varav jag berättar om det. Jag är intresserad av spiritualism, vetenskap, läsa, skriva, sjunga, baka och mediterar. Jag är yrkesverksam heltid inom socialt arbete. Humanistiska frågor, sex, relationer, personlig utvecklig och att ta hand om sig själv månar jag extra för.. Mitt bloggande kan komma att handla om allt då jag är en mångfacetterad allätare!


'Mitt första blogg inlägg på den här sidan,' has no comments

Be the first to comment this post!

Would you like to share your thoughts?

Your email address will not be published.

Attitude4Life.com © BEIMARKeting AB * info@attitude4life.com