Sen Årskrönika 2019

Av tradition och gängse vördnad för det gånga året kommer den nu, klassiska – krönikan, men har halkat efter. Normen är att den kommer ut med en bang ihop med högljudda nyårssmällar och färgsprakande regnsbågsrika raketer. Men nu så!

Året har varit minst sagt episkt och empiriskt omvälvande och som den mest hemska mardrömmen som visade sig vara verklighet för mig som person. Därav den sena årskrönikan. Året började briljant med nytt jobb som inhoppare i delikatessdiskarna runtom Sthlms län. Fick skiva svindyr Parmaskinka, stycka oxfilér och filea exotiska fiskar till kunderna. 

Men en idé, med en fantastisk vän, närde vi drömmen att segla jorden runt. Vännen bodde långt in i skogen i Dalarna. När jag skulle hem hamnade jag under ett tåg, oklart hur. Mina halva ben var borta. Jag minns bara att jag vaknade och såg mitt ena ben var helt borta och det andra hängde kvar i köttslamsor. Drömmen om den fabulösa  jordenruntseglingen var krossad ihop med mina stackars ben. De tillsammans valsade in i intet med ett rått tyst skratt. 2-3 månader på diverse sjukhusinrättningar med ambulanser, helikopter och 4 operatoner senare lämnades jag till mitt eget öde med själ, nerver och hjärna intakt, dock signifikativt kortare i rocken och kedjad till en rullstol.

Tacksam att jag lever. Ledsen över att mitt liv är mer eller mindre slut. Dock har jag har seglat själv, åkt finlandsfärja, gått på konserter och fått ännu bättre kontakt med mina nära och kära. Även flyttat till en bättre , större och lugnare lägenhet. Sen har min nya livskamrat katten fröken Mimmi kommit in i mitt liv, en åkte SnöBengal. Som jag alltid drömt om att ha.

År 2019 borde vara mitt värsta år någonsin men sanningen är hur konstigt det än låter är att jag har haft värre år. Devisen att ”inget ont inte för något gott med sig” stämmer så bra detta år.

Självinsiktens bittra sanning säger att jag alltid trott att jag aldrig skulle bli äldre än 30 bast, samt att om något allvarligt hände mig skulle jag hellre ta livet av mig än att leva vidare. Nu har jag precis fyllt 44 och jag har inte haft en tanke på att avsluta mitt liv. Tvärt om är jag sjukt galet nyfiken på framtiden och vad den har i skötet för mig. Livsglädjen är extra närvarande när man får en så otrolig kärlek från sina fantastiska vänner som ställt upp för mig. Tack alla ni som stöttat mig i denna svåra situation jag lyckats hamna i. 

En sjukhuspräst sa till mig att det viktigare nu i ditt liv är att du bibehåller och när kärleken till dina vänner. En sanning jag som pragmatisk ateist har tagit till mig i djupet av mitt hjärta. Till sist vill jag även ge min käre Mormor en eloge för hennes kärlek till hela släkten efter att hon råkat ut för en stroke.

Tack alla mina älskade vänner och släktingar. Utan er. Inget jag.


About

Founder of Attitude4life and a passionated Dive Instructor/sailor and a Chef! And many more things. Just love life!


'Sen Årskrönika 2019' has no comments

Be the first to comment this post!

Would you like to share your thoughts?

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Attitude4Life.com © BEIMARKeting AB * info@attitude4life.com