SPIRITUALISM

Ja då sätter jag på mig foliehatten, en kvinna som tror på mycket av det som benämns som newage och dessutom konspirationsteorier. Jag har många i min familj och närhet som skrattar åt mig och tänker att jag är inte klok och det vet jag mycket väl om. Under tiden jag studerade till beteendevetare var jag en glad ateist efter att ha vuxit upp med en frikyrklig mamma och min biologiska pappa bodde i ett kollektiv som trodde på egen försörjning, med eget lantbruk och levde avskilt i amerikanske södern. Min mamma har varit väldigt öppensinnad hela sitt liv och är precis som jag en högkänslig individ. Som barn var jag mycket i kyrkan, började i  körsång vid 5 års ålder gick i kyrkans barntimmar och var på läger med kyrkan upp till 12 års ålder. Därefter var jag både konfirmand och konfirmations assistent.

Jag var kristen och förstod inte alls hur de som inte hade någon tro fick ihop sin världsbild och existentiella funderingar. Sedan när jag hamnade på högskolan och lärde mig kritiskt tänkande och som ung vuxen revolterade emot allt, började jag känna förakt inför allt vad religion innebar. Jag såg hur frikyrkliga människor talade i tungor, pratade om kärlek och var vargar i fårakläder. Jag kunde för allt i världen inte förstå hur människor kunde gå med i sektliknande sällskap och agera ut att det var en av guds barn men det betedde sig som svin.

Shit tänkte jag, vilken dubbelmoral, dessa människor är ju värre än värst, de utger sig för att vara kärlek och det är bara äckelsynder de försöker att täcka över för att kunna leva med sig själva. En del av dem var “parasiter” som levde på andras välvilja och utgav sig för att vara profeter och “utvalda” av gud. Jag kom ihåg när jag satt med några kursare på fika rast på högskolan och skrattade åt hur sjukt det är att vissa människor “fastnar” i en sekt och lever därefter. Jag var en solklar ateist som bara trodde på vetenskapliga fakta och skrattade åt min naiva gudstro som förmodligen då måste ha varit ett resultat av mina frikyrkliga alternativ tänkande föräldrar.

Idag skrattar jag inte, hur kunde jag göra en sådan helvändning undrar ni? Idag är jag yrkesverksam spåkvinna som dessutom då och då skickar distanshealing och tror på att vi behöver radikala förändringar politiskt och när det kommer till religion som orsakar så mycket kaos runt om i världen just nu. Vi behöver mer hjärta och empati för varandra och där kan ni börja med att ta ansvar för oss själva, vilket ibland kan verka lättare i teorin än i praktiken. Jag är långt ifrån perfekt och har massa skuggsidor, men jag vågar titta på dem och det är så vi måste göra för allt krig där ute i världen är egentligen ett yttre uttryck för det krig som vi bär inom oss.

Trots min revolt sida som ateist så innebär ju att tro att faktiskt tro, att inte veta, att inte ha vetenskapliga fakta. Jag tror på att det finns en högre mening med att vi existerar och att vi får uppleva det vi behöver för att ta lärdom utav det, tro mig min resa har varit allt ifrån lätt och ofta tänker jag att det måste vara nog någon gång, men samtidigt har jag ju hela tiden själv med ett finger i spelet/illusionen, jag kan alltid själv välja hur jag reagerar på det och hade jag inte gjort det val jag gjort så kanske utkomsten hade blivit annorlunda.

Det finns någon skev föreställning om att människor som jag som är spirituella inte skulle kunna göra en fluga förnär och inte har några skuggsidor. Ack så fel, trots att jag mediterar, går ute i skogen, har varit på andliga resor, så kan jag bli förbannad, ledsen, sårad, otrevlig och rent av bitchig. Skillnaden är bara att jag kan titta på det för vad det är och välja att inte agera ut på det. Vi borde alla acceptera och våga titta på våra skuggsidor, det gör ont, det är obekvämt och det är inte ens säkert att det leder till någon beteendeförändring, men det är en början.

När vi döljer dessa sidor och sätter på en illusion skapar det en tro på andra inte kämpar med samma skit som en själv, att andra lever the Picture perfekt Life, tro mig det är bara en illusion, och det är detta som måste bekämpas för att vi ska acceptera varandra som människor och medmänniskor som vi faktiskt är. Förlåtelse är så VIKTIGT, du behöver inte tycka om den som utsatt dig en elak handling, du behöver inte vara bästa vän med den personen eller ha den i ditt liv, men för din egen skull måste du förlåta för annars hamnar du i bitterhet och jag tror inte att någon egentligen vill hamna i det frivilligt.

Jag har idag en tro, för att trots min tidigare ateism, så kände jag hur det fanns så mycket saker som inte gick att förklara och hur mycket jag än försökte förstå det så gick det inte. Jag har mina änglar och uppstigna mästare som jag alltid känt finns där fast i periferin, inte i det fysiska illusion/verklighet som jag sover äter och verkar i. Jag vet att det låter flummigt och säkert tänker många precis som jag gjorde att jag kan inte vara riktigt klok i huvudet och nej jag har ingen psykisk diagnos, jag är bara en kvinna som kämpat och funderat över existentiella frågor sedan jag var en liten flicka. Efter att ha börjat meditera och upplevt det som jag gjort i mitt inre öga, så har jag ingen tvekan längre om att det inte skulle finnas något övernaturligt.

Jag tror att när vi människor fyller oss med bekräftelse, sex, droger, alkohol, närhet m.m. så försöker vi egentligen bara fylla ett tomrum som vi enbart kan fylla med att ta hand om oss själva och våga spela ut den vi är till fullo. Samhället sätter så mycket knepiga krav, regler och illusioner kring vad som är snyggt, bra, rätt och hur en korrekt människa bör bete sig. Jag tror vi människor sväljer så mycket crap så vi flyr in i annat för att orka med oss själva varav kriget inom oss som sedan manifesteras i det yttre verkligheten.

Jag vill tipsa om denna film som handlar om när Freud och Jung gick skilda vägar, då Jung som är min favorit psykolog ifrågasatte sådant som inte gick att bevisa vetenskapligt, filmen handlar om när Jung och Freud gick skilda vägar inom psykologin.

Jag vill även tipsa om spiritscience på YOUTUBE som handlar om spirutella saker, men förklarar på ett mer jordnära sätt.

Att spå sig själv eller att vinna på lotto som spåkvinna går inte, när jag spår mig själv i korten förlorar jag den genuina intuitionen i det hela, jag blandar in mina egna känslor. Därför brukar det vara som bäst för mig att göra kortavläsningar på andra. Jag och mitt ego vill ibland mer eller annat än vad korten och den innersta känslan redan vet om, men vips så är mina egna känslor och egot där och då går det inte, så jag föredrar trots att jag själv gör detta på andra, att någon annan gör en avläsning på mig. Jag vart nyligen utsatt för en situation där jag förlorade mycket pengar, hur kan jag som har siargåva hamna i en sådan situation undrar ni? Jo jag vill så gärna att det skulle vara en äkta situation, så jag blundade för alla röda flaggor och intuitionen som sa åt mig att detta är en scam. Jag ville tro det goda och jag som dessutom tror på tankens kraft, försökte gå emot min känsla med hela min själ. Men det funkar inte så, och idag efter det som hände så tar jag det som en dyr lärdom som var tvunget för mig för att inte vara så himla godtrogen som jag tidigare varit. Jag själv vill ju när jag gör mina läsningar vägleda och stötta och jag är dessutom ärlig även om det tidigare tagit emot när jag sett mörker i korten.

Jag väljer att se min andliga väg som personlig utveckling i att första hand ta hand om allt inom mig, om det sedan blir en bonus som sprider ringar på vattnet för andra så är jag oerhört tacksam att det verkar på så vis.

Ett varningens finger dock för att missbruka andlighet som ett substitut för andra beroendeframkallande substanser eller beteenden. Jag är ingen människa som har rätt att sätta en stämpel på vad som är lagom, och vad som är balans för dig kanske inte är det som är balans för mig. Att hitta balans är ju bland det svåraste som finns, men något jag lärt mig genom meditation och att vända mig till det som inte går att sätta fingret på, är att du ser varningssignalerna och kan agera genom att meditera, sätta dig i skogen, be eller bara ta ett bad, innan det barkar loss och uttrycker sig i alla dess möjliga former som dessutom sårar andra och då talar vi om ringar på vattnet i en negativ bemärkelse.

Jag plockar “godbitarna” från den andliga världen och sedan skapar jag min högre makt och min sanning för mig, däremot vill jag inte tvinga på någon annan mina tankar. Däremot skadar det ju aldrig att prova något som faktiskt jag ge en inre harmoni. Jag skulle kunna skriva om detta i all oändlighet och min siargåva har jag haft sedan barnsben och mycket har blivit precis så som mina sanndrömmar och jag har sett hur andra saker skulle bli för andra och sedan har det manifesterats sig så. Men vi har alltid den fria viljan och jag vill slå ett slag för att ALDRIG tvinga någon till att öppna upp sig, alla har sin väg och sina sätt att bearbeta saker och TVÅNG kommer inte ur kärlek och är inte en behandlingsform över huvud taget.

NAMASTE



About

Vem är jag? Svar: Jo en halvgalen äventyrslustande beteendevetare som bland annat läst magisterprogrammet i ledarskap. Jag är även en tvåbarns mamma till två söner, min 12 åriga son bor heltid med sin far och min 7 åring heltid med mig (samma pappa till båda.) Frågan brukar komma upp varav jag berättar om det. Jag är intresserad av spiritualism, vetenskap, läsa, skriva, sjunga, baka och mediterar. Jag är yrkesverksam heltid inom socialt arbete. Humanistiska frågor, sex, relationer, personlig utvecklig och att ta hand om sig själv månar jag extra för.. Mitt bloggande kan komma att handla om allt då jag är en mångfacetterad allätare!


'SPIRITUALISM' has no comments

Be the first to comment this post!

Would you like to share your thoughts?

Your email address will not be published.

Attitude4Life.com © BEIMARKeting AB * info@attitude4life.com