Vi Borde Kalla Dem Människor

Tiggare

 

I kväll är det åter dags för fantastiskt positiva televisionära överraskningen “Vi Kallas Tiggare” – jag har kollat programmet tre gånger nu och slika repriseringsattacker brukar jag bara få vid tillfällen då program eller serier som Breaking Bad, The Wire, House Of Cards dyker upp – eller för all del, vissa avsnitt av “Uppdrag Granskning” samt  andra dokumentärer och viss mån en del underhållningsprogram. Tex. “Lyckliga Gatan” – premiären häromdagen. Vilken kanonstart för TV4 med Py Bäckman & Jaoli “Finess”Akofely.

Vad som gör “Vi Kallas Tiggare” så bra är framför allt EU-migranternas öppenhet – så oerhört lärorikt att få se dem inte bara rasslande med en 7-Eleven-mugg nånstans vilka man passerar lika lätt och ledigt som en papperskorg utan att skänka deras öde ett uns av eftertanke, utan som MÄNNISKOR med humor, visdom, självironi och allvar. Produktionsteamet kan naturligtvis ta åt sig äran av att resultatet blev utsökt och inte en freakshow  – ett bränsle för “megafonerna på torget”

Och den som syr ihop säcken är Alexandra Pascalidou som här kommer helt till sin rätt med sin ryggsäck av engagemang/erfarenhet och med en glimt i ögat som får solen att verka som ett litet tomtebloss vid en jämförelse. Det är bara att bocka och buga. Programmet fick åtminstone mig att revidera avsevärda mängder av sjaviga schablonbilder jag härbärgerat av dessa våra medmänniskor.

Jodå, jag har skänkt lite till ett par av dem. Som till kvinnan på bilden nedan. Hon satt utanför Coop på Karlavägen och det som fick mig att stanna upp var hennes vänliga leende och fantastiskt fina ögon. Vi träffades i stort sett dagligen för jag är ingen organiserad inköpare – det sprangs mycket till Coop. En dag var hon plötsligt borta och ersatt av någon annan. Jag försökte på knagglig Google-rumänska ta reda på vart, för hon hade gjort intryck på mig och jag kände sympati för henne. Men hon var borta.

 

Destination okänd

Destination okänd

 

En annan av dessa, våra medmänniskor, var Marian. Han satt borta vid Fältöversten och även han hade ett par ögon som var omöjliga att ignorera. Han visade sig besitta oerhört humoristiska egenskaper och han pratade engelska hjälpligt varför jag säkerligen hade större utbyte av honom än han av mig även om jag gav honom en begagnad Fjällräven-jacka när det var som kallast och en slant då och då. Han uttryckte hela tiden en önskan om att få återvända till Rumänien och äskade större belopp än jag hade råd med, faktiskt. Han försvann också och mitt hopp är att han kom hem till Rumänien efter sin tid på Stockholms trottoarer som på fler än ett sätt kan vara några av de kallaste ställena i världen att vistas på.

 

Marian

Marian

 

Med ovanstående nämnt vill jag inte på något sätt hävda att jag är en god människa. Snarare var de två personerna ett undantag. Jag har istället gått förbi dem och känt ett sting av irritation när pappersmuggarna uppfordrande rasslats med emot mig. En irritation jag inte kunnat sätta fingret på. De här människorna påverkar inte mitt liv på något sätt vare sig de finns där eller inte. Jag får det vare sig bättre eller sämre med eller utan deras närvara. De parasiterar inte på mitt netto vare sig materiellt eller känslomässigt. Kan det vara så att den irritation jag känt beror på att jag tycker illa om mig själv för att jag kan passera dem lika lätt och ledigt som man sidsteppar en hundlort på gatan?

Men tack vare SVT, produktionen och Alexandra Pascalidou har åtminstone jag fått mig en tankeställare och en spark i häcken i rätt riktning mot någon slags läkningprocess. En process som kanske kan leda till att andra fördomar, vilka egentligen är svarta sår i själen, kanske kan på läkas även de på sikt. Jag tror aldrig att jag kan bli en bra människa fullt ut, förhoppningsvis en något bättre. Ett tecken på att jag eventuellt är på väg åt rätt håll fick jag igår när jag kom till den lokala ICA-handlaren och såg att man utanför entrén omöjliggjort för ett “pappersmuggsbiträde” att sitta där ett 10-timmarspass för att dra ihop en hundring. Blomsterarrangemang, skyltar samt annat krafs omöjliggjorde en attraktiv positionering vid entrén eller dess närhet. Det tyckte jag var småaktigt men jag rev inte upp himmel och jord för det. Rom byggdes inte på en dag…

 

Σας ευχαριστώ, Αλεξάνδρα, είσαι ο καλύτερος

Missa inte “Vi Kallas Tiggare” – del 2 ikväll kl. 21:00 på SVT

Länk till del 1 http://www.svtplay.se/video/7661918/vi-kallas-tiggare/vi-kallas-tiggare-sasong-1-avsnitt-1



About


'Vi Borde Kalla Dem Människor' have 2 comments

  1. April 15, 2016 @ 8:41 AM cindy

    En bra artikel.

    Reply


Would you like to share your thoughts?

Your email address will not be published.

Attitude4Life.com © BEIMARKeting AB * info@attitude4life.com